Historia

Så sa George Oudt, mentor och grundare av Euro-Sportring. Motiverad av sina egna erfarenheter och av idén att arrangera utbyten mellan idrottsmänniskor från olika länder gjorde han 1951 sitt första arrangemang. Tio bussar fulla med holländska bordtennisspelare reste till Saarland i Tyskland för att spela mot och umgås med sina tyska idrottskollegor. Ett år senare reste tyskarna till Holland för att återgälda gesten.

Euro-Sportring började med bordtennis, men det stod väldigt snart klart att det fanns ett mycket större behov av internationellt idrottsligt utbyte för fotbollsspelare. Med en vindsvåning någonstans i Amsterdam som bas gjorde de första medlemmarna av organisationen ett stort grundjobb. Varje gång de fick en förfrågan om ett internationellt utbyte tog de sig tid att noggrant välja ut rätt utländsk klubb eller organisaton.

1960 hade det internationella nätverket av volontärer som hade skapats med så mycket passion och tålamod i behov av att få en mer konkret form. Det ledde till uppkomsten av stiftelsen Euro-Sportring, en officiell icke-vinstdrivande organisation med målsättningen att sammanföra unga idrottsmän på spelplanen. Redan från början uppskattades arrangemangen av förbunden i de olika länderna. Holland, Danmark and Tyskland var basen i organisationen. Under 60-talet gick Österrike, England, Norge och Spanien med. Inom kort var ägnade 50 volänterer all ledig tid till att bygga upp Euro-Sportring, drivna av sin passion för idrott, sin talang för organisation och deras omfattande lokalkännedom.

På den tiden var utbytena även en sommarsemester för deltagarna, som var gäster hos deras utländska idrottsvänner i en vecka. Programmet bestod av några vänskapsmatcher och många trevliga stunder i klubbhuset hos klubben som de gästade.

“Enda problemet var att ordna inkvartering på gifta par. Ibland blev lösningen att de helt enkelt fick sova i värdparets dubbelsäng.”
Günter Fleischer, Tyskland, volontär i Frankfurt

Under de första åren bodde deltagarna hemma hos värdfamiljer. Det innebar ibland att värdfamiljen fick sova på soffan i sitt eget hem. Om ett gift par kom på besök fick de helt enkelt sova i värdparets dubbelsäng. Ofta blev resultatet av de här besöken att nära vänskapsband knöts. Vänskapen växte nästkommande år när värdarna åkte till gästernas hem. Att bjuda igen var ett obligatoriskt inslag i Euro-Sportrings program.

”Några av killarna fick sova i badrum, men vi såg till att det var bekväma badrum”
Norman Matthews, England, volontär i Oxford.

Under 70-talet blev intresset att spendera sommarsemestern hos värdfamiljer mindre. Istället ökade efterfrågan efter turneringar under våren, helst i samband med skollov. I takt med att det blev större turneringar blev det svårare att få tillräckligt många bäddar hos värdfamiljer. Därför försvann den här typen av inkvartering gradvis.

Euro-Sportrings målsättning är att få så många idrottsmän som möjligt att mötas på planen. Under letandet efter inkvartering til överkomliga priser började skolar att användas i slutet av 70-talet. Skolsaler blev omvandlade till sovrum för lag med liten budget. De som hade mer pengar valde vandrarhem och hotell.

Organisationen fortsatte att expandera. Euro-Sportrings program omfattade i princip hela västra Euoropa, samt ett antal länder i centraleuropa. Euro-Sporting växte extremt fort mellan 1960 och 1980. 1960 reste ungefär 60 sällskap över gränserna. Till 1970 hade det  vuxit till 275 sällskap. Varje år och tio år senare had antalet fyrdubblats till över 1.000 sällskap.

“Att spelarna sov på golvet spelade helt enkelt ingen roll”
Pad McDermott, lagledare från Nordirland

I slutet av 70-talet arrangerade Euro-Sportring den första större turneringen. Det som hade börjat med mindre turneringar med endast en eller kanske två åldersklasser med ett begränsat antal deltagande lag utvecklades nu till ett omfattande program av internationella events.

Sedan 1985 har den forsatta expansionen av turneringsprogrammet varit den högsta prioriteringen. Nya turneringar startas varje år och varje år slås nya rekord i antalet deltagare. I slutet av 80-talet kommer även Belgien och Italien med turneringsprogrammet. I mitten av 90-talet deltog 5.000 lag i 80 turneringar i tolv olika länder.

“I slutet av 80-talet tog vi emot 40-45 grupper per år. Det fanns inga turneringar i vårt område utan utländska lag.”
Hermann Korfmacher, Tyskland, ordförande i Westfalias Fotbollförbund och tidigare volontär för Euro-Sportring.

Under de 40 år som gått sedan starten har den handfull av människor som var med i organisationens vagga utvecklats till ett internationellt nätverk av tusentals volontärer. De 8.000 ledare och spelare från från mer än 30 länder som 2005 deltog i någon av Euro-Sportrings140 turneringar upplevde att en aspekt inte har ändrats genom åren – entusiasmen för sporten och uppdraget att sammanföra människor från olika kulturer och länder.

"Vad man måste förstå om mig är att jag är lite besatt. Jag tar mig inte an något om jag inte kan ta det hela vägen.“ 
Jim Taylor, arrangör Blackpool Cup i England.

Redan från starten har utvecklingen av Euro-Sportring varit nära förknippad med den sociala utvecklingen. Därför var det logiskt järnridåns fall omedelbart återspeglades i Euro-Sportrings turneringsprogram. Framförallt har det varit en imponerande respons från Tjeckien – sedan 1991 har landets deltagande ökat kraftigt. 2005 arrangeras mer än 10 turneringar i Tjeckien med mer än 500 deltagande lag från ungefär 20 länder.

Sedan 1950 har länderna i västeuropa knytit allt starkare band med varandra och internationella kontakter är numer något som nästan tas för givet. För Euro-Sportrings del ligger utmaningen, precis som tidigare, i att fortsätta skjuta på gränserna och riva barriärerna.

"Det är helt otroligt för oss att vi kan röra oss fritt. Vi var så exalterade att vi förlorade matcherna direkt.“
Günther Braun, Tyskland, ungdomstränare FC Magdeburg (fd DDR)